Mamma utan Barn

Nja inte riktigt än va? Men idag blir det minsann vår inne, jag tjuvstartar och inreder köket i rosa och ljusgröna toner. Jag kan inte hålla mig.

I gymnasiet hade jag en lärare som skrek vårskrik varje år ut genom fönstret, högt och tydligt så att det ekade mellan skolbyggnaderna.. VÅREN ÄR HÄR VÄLKOMMEN VÅREN! Sen sjöng han pärleporten. Riktigt så långt ska jag inte gå, men jag kan inte låta bli att tänka tillbaka till gymnasietiden varje år det blir vår.. På ett bitter ljuvt sätt.

Ha en bra dag allihop!

Har varit väldigt rolig :) jag och min lillasyster har varit i Skövde, sen åkte jag och Wilmer till Falköping för att möta Daniel och handla inför helgens event. Nu ikväll har jag suttit och prismärkt smycken.

Älskar sådana här dagar då det är fullt upp :) jo just det jag har kollat upp utbildningar idag också, är sugen på att sätta tänderna i något nu :)

Hur har ni det?

God kväll :)

Har varit på gymmet nu ikväll. Får skriva mer i morgon, ska också kolla upp varför det inte går att kommentera mina inlägg som skrivs från min iPhone.. Vill ni kommentera något inlägg som inte går kommentera så är inlägget där jag fått en award skrivet från datorn så där borde ni kunna skriva en kommentar :)

God natt!

Detta fenomen. Lika mycket som det skänker glädje lika mycket väcker det känslor i människor som skapar depression över att alla andra tycks ha det mycket bättre än en själv. Och är man nergången, som väldigt många är, skapar detta så mycket mer problem. Sanningen är att det sällan skrivs på statusrader om en dålig dag, istället lyfts nästan alltid det positiva och bra fram på ett sjukt överdrivet sätt. Ett liv är aldrig så bra som statusraderna vill säga, tvärt om. Min erfarenhet säger att de som ständigt måste framhäva sin kärlek eller allt det "braiga" sällan har det så bra i verkligheten. Man lever väl tex inte med någon som man inte älskar? Visst ska man visa kärlek inför varann, men genom FB?

Livet är ingen tävling, men det tycks många tro. För mig är det huvudsaken att min familj mår bra, att jag och Daniel lever i kärlek (och ja det gör vi även om jag inte skriver statusrader om det eller bedyrar det här) för mig betyder Wilmer allt i världen och att han växer upp med rätt värderingar i livet är a och o.

Ha nu en fortsatt bra helg och ta hand om er i verkligheten, inte genom FB.

I förra veckan fick jag en award från denna inspirationskällan, Ellen. Tack! Det är en blogg jag besöker flitigt och hon är som sagt en inspirationskälla när det gäller viktnedgång och kosthållning, tycker definitivt att ni ska kika in där!

När man får en award ska man tacka den som lämnade den och länka till den bloggen. Till awarden hör också en uppgift, man ska skicka den vidare till 5 bloggar som har mindre än 200 följare och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem, ingen svår uppgift eller hur.

Nu skickar jag denna awarden vidare till:

Cathrine
Alexsandra
Mimmi
Nanna
Emma

Har ingen aning om hur många läsare som ni har men det var er jag kom att tänka på ^^

Adrenalinet pulserar i kroppen, en underbart härligt känsla som jag saknat. Har varit på gymmet nu ikväll och kört core och jag måste säga att det var väldigt roligt! Gruppträning kanske är min grej :) längtar dock till våren då jag kan börja springa så smått igen, fick en härlig känsla i kroppen förra året då jag höll igång det.

Känner mig mer taggad än på länge!

Det fullkomligt exploderade fram en massa leksaker här hemma i samma stund som Wilmer föddes. En massa leksaker som låter, tar plats och är allmänt hårda att trampa på.. Vart tog kottar och barkbåtar vägen?
Nej jag vet, vi lever inte på 40-50 talet, vi lever i en konsumtionsvärld av like. Där inte 1 utan 100 leksaker är helt normalt för någon som inte ens fyllt 2.

Sen är det ju alla dessa icke leksaker som Wilmer föredrar framför allt annat, grytor från grytskåpet, slevar, burkar och annat som mamma eller pappa kan tänkas behöva för att tex städa eller laga mat.. Han leker inte ens med hälften av alla de saker som vi och andra köpt till honom, saker som oftast ligger utspritt över större delen av huset. Bara för att det är kul att riva fram men inte att leka med.. Egentligen är han lite liten för att sitta en längre stund och leka, det är roligare att jaga katter eller vara med när jag gör något. Och det tycker jag är helt ok, men frågan återstår, vart i helsike ska vi göra av alla leksaker??

Jag lyssnade på en radiostation i höstas som jag vanligtvis inte brukar lyssna på. I det programmet fick människor med olika livsproblem skicka in mail så kunde andra ge råd och tips. Tjejen som hade skrivit in den gången kände sig utanför sin ålderskategori, mer mogen och ansvarsfull. Och hennes vänner var mer omogna. Tjejen som svarade var några år äldre och hade känt likadant i den åldern. Och hon gav tips och råd som även jag kände att jag kunde ta till mig. Ett av de råden var att man skulle göra sig kvitt de människor som inte förstod eller som inte var på samma plan som en själv för ett tu tre fanns där människor som gav precis lika mycket som de tog, riktiga vänner. Det är just precis det vänskap handlar om, att ge och ta lika mycket och det hade denna kloka och unga tjej förstått. Och det tackar jag henne för, för hon lärde även mig. Sen skrev hon också, att när en riktig vän kommer in i ens liv ska man vårda den relationen ömt.

Jag har lagt allt det där i mitt hjärta och jag sörjer inte längre dessa vänskapsrelationer som gått i stöpet, för egentligen var det inga riktiga vänner. Riktiga vänner tar inte enbart utan de ger också.

Ha nu en fortsatt bra helg

Efter förra veckans urladdning är det nu dags att börja våga tro på livet igen. Våga tro att framtiden är ljus. Efter allt som hänt under åren har jag tappat allt, inklusive min förmåga att tänka. Vilka åsikter har jag, vad tycker jag? I min föräldraroll är det super viktigt att veta det, jag kan inte söka på internet eller lyssna på hur andra gör längre, jag måste ha min egna uppfattning om hur jag vill ha det.

Det finns inga genvägar genom sorg, det vet jag nu. Och jag märker också att jag ser människor på ett annat sätt, kanske mer ödmjukt. Alla bär på sin historia, och även om man bär på olika sorger i livet, så vinner man mycket på att vara ödmjuk både mot sig själv och andra.

Idag är jag helt slut, sitter i mjukisbyxor, t-shirt ofixat hår och osminkad.. Men till skillnad mot för några veckor sedan så känns det helt ok att göra det. Jag har egentligen en hel lista över saker jag behöver göra, men jag orkar inte, och det är ok. Jag har arbetat på bra hela veckan. Och varken jag eller Wilmer dör av en slödag inne.. Ingen press på mig själv=ingen stress över att jag inte gör si eller så utan såhär. Det är dags att släppa det dåliga samvetet och känslan av att vara en dålig mamma. Jag är som vilken mamma som helst, varken sämre eller bättre.

Det handlar om att ge sitt barn kärlek och en fast grund, inte om att vara duktig.. Duktig kan jag vara i ett annat sammanhang. Däremot är min mammaroll den viktigaste i mitt liv, den tar jag på blodigt allvar. Det gäller bara att hitta en balans och för allt i världen inte glömma det viktigaste som finns; ge och visa kärlek. I ärlighetens namn, jag tror att man kommer ganska så långt med sunt förnuft och kommunikation.

Den fruktade fredagen är här, om man är av vidskeplig natur vill säga.. Vad tror ni att jag är? Jag är både och kan jag säga, jag lägger nycklar på bordet och har krossat speglar, dock inte med flit.. Jag säger "peppar peppar ta i trä" och just denna dagen har det hänt både det ena och det andra.

MEN jag är ganska klumpig av mig så det hade kunnat vara vilken dag som helst. Så egentligen är det ingen skillnad, mer än att jag idag kan skylla på att det är just den dagen det är.

Ha det gott allihopa och trevlig fredag på er <3

Drämde bildörren i tinningen på mig själv förut och fick en bula :( gjorde riktigt ont. Fattar inte hur jag lyckades. Det har varit en riktig skadevecka här hemma. Det började ju med Wilmer som slog i huvudet i ett vedträ.. Sen skar Daniel sig på jobbet och jag skar mig igår + att Wilmer ramlade in i elementet och fick världens bula i pannan.. Nu hoppas vi på att vi får vara skadefria i morgon..

Igår nådde jag himmelska höjder när jag smakade på en kladdkaka hemma hos mamma.. Den var så god att jag var tvungen att baka den till kvällsfikat..

Vikten glömdes bort för en stund, jag kunde bara inte låta bli..

Här kommer receptet:
125 gr smör/margarin (jag rek. smör)
3 dl socker
2 ägg
2 tsk vaniljsocker
1 dl kokos (kan uteslutas)
1/2 dl kakao
1 1/2 dl vetemjöl

Ungstemp 175 grader

Gör såhär : smält smöret i en stor kastrull och låt det svalna något. Rör i socker, ägg, vaniljsocker, kokos. Sikta ner kakao och mjöl.
Häll smeten i en ugnsform alt i en med löstagbarkant.. Baka i 20 min. JÄTTE ENKELT!

Kladdkakan blir bara godare för var dag som går. Mitt tips är att baka den redan idag om ni ska ha fikabesök i morgon.. :)


Såhär fin blev den, :D