Valborg


Bloggen har stått still för jag har stått still. Allt har gått som i slowmotion här hela denna veckan. Budgivningen har varit en riktig pärs för både mig och Daniel, men nu är den äntligen över. Och JAAAAAA!!!! vi är husägare!! Kan inte tro det, det har inte sjunkit in ännu.. Shit. När allt väl händer så händer det på samma gång. Vi får bebis och får flytta in i hus ungefär samtidigt, och det känns så himla underbart. Främst för att vi får ge vårt barn de bästa av förutsättningar. Och Bosse, han kommer bli så lycklig! Hundgården han får är större än vårt vardagsrum. Och jag och Daniel. Fan detta har varit en riktig pärs för oss att bo så här. Och jag hoppas att det kommer lätta en hel del i själen när vi låser denna dörren för alltid.

Som sagt jag kan inte fatta det. Drömhuset är VÅRT!!!


Må väl!

Tack!


Ett år har gått, ett år av sorg och glädje. Sorgen korsade min väg redan den 1 april, men den 26 samma månad var då jag skrev mitt allra första inlägg, nu när jag läser det inlägget slås jag av hur otroligt sansad och saklig jag låter. Något som jag egentligen inte var. Ni har många gånger fått läsa om hur sorgen tagit överhanden, samtidigt som jag många gånger inte ens berört ämnet för att det helt enkelt gjort för ont. Nu i efterhand när jag läser de gamla inläggen så inser jag hur blockad jag var. Allt jag kunde tänka på var att få ett plus, för allt skulle ju bli så mycket bättre då.. Konstigt hur man tänker i sorg egentligen. Det har funnits många gånger då jag inte har kunnat sätta ord på mina känslor, känslor som följt mig i ett år nu.

Ni fick dela min glädje när jag plussade igen, en glädje som inte fick stanna så länge. En sorg i sorgen så att säga. En liten knuff och en påminnelse ännu en gång att inte ta något för givet. Bara skit att man inte kan få vara glad.

Under året har vi skaffat en hund, Bosse, som hjälpt oss otroligt mycket i bearbetningen. Vi har verkligen fått annat att tänka på i och med sönder tuggade strumpor och allmänt bök.. Men kul har det varit, och nyttigt för både mig och Daniel. Vi har fått känna oss behövda. En känsla som vi skulle ha fått i och med Melvin, men som vi gick miste om. Men som på intet sätt gick att trolla bort. Bosse blev helt enkelt en räddare i nöden.

Vi har planerat bröllop, och gift oss ♥ det blev en underbar dag trots kort planerings tid. Men bra blev det, och är helt klart en dag vi kommer att minnas för resten av våra liv.

Under året har vi också kollat på x antal hus, men inget har riktigt passat oss.. Förrän nu.

Jag bar på en hemlighet länge, som höll på att gnaga i mig riktigt ordentligt, men som jag ändå inte vågade dela med er. I vecka 15 tog jag modet till mig och lade ut denna bilden. Som jag trodde skulle prata sitt tydliga språk :-) Men det krävdes ett förtydligande. Ett officiellt uttalande och inte bara en bild, vilket jag såklart ändå hade gett er. Skönt var det i alla fall då hemligheten, som jag så länge försökte avdramitisera, var ute offentligt.

Vi har såklart firat Melvins ett- årsdag, en dag som fylldes med tankar, gråt och viss glädje. Jag var mycket i mig själv och jag orkade inte blogga något alls dagen eller dagarna närmast efter födelsedagen. Allt kändes bara grått och trist mitt i påskfirandet. Med födelsedagen kom som sagt mycket tankar, men det var få saker som jag tänkte som blev inlägg här på bloggen. Jag kunde helt enkelt inte förmå mig.

Ja det har minsann hänt mycket under det gångna året, mellan en del bloggpauser och funderingar på nerläggning. Men än sitter jag här :-) Och har väl tänkt att så göra så länge det finns intresse. Min högsta dröm är ju nu såklart att få visa upp en levande bebis här i bloggen om ett par månader. En tanke som får mig helt överväldigad och gråtig. Men det är inget som jag tar för givet.

Jag vill tacka Er som läst, som kommenterat, som gråtit med mig, skrattat med mig och som har skänkt mig en tanke då och då. Ni är helt fantastiska! Och jag hoppas att ni vill fortsätta att följa med mig på min resa, med förhoppning om att resan hädanefter går i glädjens tecken.

Denna bloggen bär nu ett år av historia. GRATTIS BLOGGEN!

Och tack ännu en gång alla "nya" och "gamla" läsare.

Budgivning!

Som jag nämnde tidigare i veckan så har vi nog hittat vårt drömhus. När vi väl kom på husvisningen visade det sig stämma ännu mer med hur vi vill ha det. Det är ett gammalt hus sedan början på 1900-talet med all dess charm. Och dessutom, vardagsrum i vinkel!! Min dröm. 2 kakelugnar varav en är i bruk, men är säker på att även den andra går att få igång efter att sotaren gjort sitt. Hur som hellst så känns detta huset så rätt och jag /vi skulle bli så ledsna om vi inte får det vinnande budet.

Vi ligger högst sedan fredag eftermiddag, men i morgon är det måndag och med all säkerhet nystart för budgivningen igen.. Dessutom är det en visning till i morgon. Men vi hoppas, hoppas, hoppas på att detta ska gå vägen. Än har vi några 100-tusen att spela på, men samtidigt så vill vi inte gå upp allt för högt heller.
Håller ni tummarna med oss??

Idag är det 100 dagar kvar till förlossning. I morgon fyller denna bloggen 1 år. Tänk att jag nu, ett år senare, sitter med mage igen och har gjort mer än en halv graviditet.. Det trodde jag inte, även om jag hoppades såklart. Kanske kommer det en återblick från det gångna året i morgon... OM JAG ORKAR.

Ikväll ska faktiskt Daniel laga mat, är inte allt för bortskämd med det så det ska bli riktigt nice. Hoppas att han lagar till något riktigt gott :-)