Jag vill blogga, men hinner inte..


Jag är ledsen för att det blir dåligt uppdaterat här och dåligt med svar på de kommentarer jag får.. Men tiden räcker helt enkelt inte till. Jag lever fortfarande i någon sorts bubbla, händer detta verkligen mig?

Jag lever också i ständig rädsla för att förlora det jag nu fått, på nätterna kan jag vakna med ett ryck och handen sträcker sig blixtsnabbt till Wimers mage för att känna att han andas. Paniken finns aldrig särskilt långt borta. Vi har funderat på andningslarm men kommer aldrig till skott, samtidigt så vill jag lära mig att slappna av och våga tro på att detta ska gå vägen, men skullle något hända skulle jag aldrig förlåta mig själv....

I morgon är han 11 veckor, skrämmande hur fort tiden har gått.. Han har dessutom redan hunnit få en liten kusin, vilket jag personligen tycker är jätte roligt.

Var meningen att vi skulle åkt iväg idag och träffat andra mammor/pappor med bebisar, men jag insåg snopet att bilnycklarna är inlåsta i bilen.. Blev ledsen för jag hade sett fram emot det och gått upp tidigt för att hinna med allt.. Nu sitter vi här i vår ensamhet och har ganska tråkigt.. Funderar på att göra i ordning i gästrummet för att göra något, allt annat är ju redan gjort.. Ser inte ut att vara något skönt promenad väder idag så det blir till att stanna inne.. Men det ska väl gå bra det med :)

Jag kämpar med mina kilon.. Eller ja, mina graviditetskilon (6 ynka kilo) har jag redan gått ner och mer därtill, 6 veckor efter förlossningen stod vågen på minus 12 kilo.. Nu sitter de andra 8 som en smäck och vägrar röra på sig.. men men de ska bort de också! Innan jul ska jag ha nått hälften har jag bestämt.

Mer då? näe kan inte komma på något just nu.. Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera dock.. På kvällarna har jag oftast mina armar fria :)

Nu ska jag plocka fram babysittern tilll Wilmer och köra igång, framför datorn blir det ju inget gjort..