Har gråtit ögonen ur mig

Har läst om mig själv i senaste numret av Amelia. Så surrealistiskt att läsa om sig själv sådär.
Är det verkligen jag? Mitt liv. Jag lever i detta varje dag ändå bölar jag när jag läser och jag bölade på vägen hem från affären. Först kände jag bara "nej jag vill inte" det där är inte jag. Jag ser inte ut så.  Det är inte mitt liv det handlar om. Jag ringde till Daniel och snyftade fram att jag hatar vad livet har gjort mot oss. Jag är 27 år ändå har jag gått igenom så mycket sorg, så mycket smärta. Och när jag ser på mig själv ser jag det, på foton blir det extra tydligt. Mitt liv, glada Emma, gick i spillror för länge sedan. Ändå försöker jag, precis som det står i texten, att också leva i glädje. Men gudarna ska veta att det är förbannat svårt emellanåt. Tur är att Wilmer finns här hos oss, utan honom hade det nog inte gått. Han är vår lille glädjespridare, vårt ljus. Och jag är så otroligt stolt över honom.

Jag är ganska nöjd med texten i artikeln, bara lite små fel och text som inte sitter där det ska. Men i det stora hela känns det ok nu såhär i efterhand.

Kommentarer:

1 Mamma Pia,med ett barn i himlen o fem på jorden:

Hej...Många kramar till dig..Läste om dig o Eran historia i Amelia och ville bara ge en kram..Har själv gått igenom samma sak 2004,min son dog i magen innan BF..Sorgen försvinner aldrig,men man lär sig leva med saknaden..Man kommer alltid att vara en mindre i familjen..Vi minns vår son på födelsedagen,under allhelgona,jul,midsommar..Han finns med oss,i våra hjärtan...Många många kramar till dig...."Min mun kan skratta o le,men sorgen i mitt hjärta kan ingen se"

2 evelina frej:

hej, läste om det hemska som har hänt dig i amelia och tittade därför in här. du är otroligt stark som orkar gå vidare <3

KRAM!

3 Jessica mamma till Alva:

Hej Emma, Jag måste börja med att tacka dig för att du delade med dig av din historia i Amelia. Jag går själv just nu igenom samma sak. Den 28 oktober i år 2011 föddes vår lilla Alva. Jag var i v 39 när lilla Alvas hjärta slutade att slå. Att livet kan vara så grymt och göra så ont är för mig svårt att förstå.. Vad skulle det vara för mening med detta? VARFÖR? Känslan av tomhet är grym, det gör så himla ont... Jag skrev precis ett långt brev till dig men tydligen var det för långt fick jag veta när jag skulle skicka in kommentaren... Jag har nu under em o hela kvällen läst hela din blogg och vill skicka ett stort TACK till dig!



En stor kram till dig och din man, till Wilmer som ger framtidshopp och till Melvin som kanske leker o spelar fortboll med Alva just idag:)



Jessica

Kommentera här: