Det är dags nu

Efter förra veckans urladdning är det nu dags att börja våga tro på livet igen. Våga tro att framtiden är ljus. Efter allt som hänt under åren har jag tappat allt, inklusive min förmåga att tänka. Vilka åsikter har jag, vad tycker jag? I min föräldraroll är det super viktigt att veta det, jag kan inte söka på internet eller lyssna på hur andra gör längre, jag måste ha min egna uppfattning om hur jag vill ha det.

Det finns inga genvägar genom sorg, det vet jag nu. Och jag märker också att jag ser människor på ett annat sätt, kanske mer ödmjukt. Alla bär på sin historia, och även om man bär på olika sorger i livet, så vinner man mycket på att vara ödmjuk både mot sig själv och andra.

Idag är jag helt slut, sitter i mjukisbyxor, t-shirt ofixat hår och osminkad.. Men till skillnad mot för några veckor sedan så känns det helt ok att göra det. Jag har egentligen en hel lista över saker jag behöver göra, men jag orkar inte, och det är ok. Jag har arbetat på bra hela veckan. Och varken jag eller Wilmer dör av en slödag inne.. Ingen press på mig själv=ingen stress över att jag inte gör si eller så utan såhär. Det är dags att släppa det dåliga samvetet och känslan av att vara en dålig mamma. Jag är som vilken mamma som helst, varken sämre eller bättre.

Det handlar om att ge sitt barn kärlek och en fast grund, inte om att vara duktig.. Duktig kan jag vara i ett annat sammanhang. Däremot är min mammaroll den viktigaste i mitt liv, den tar jag på blodigt allvar. Det gäller bara att hitta en balans och för allt i världen inte glömma det viktigaste som finns; ge och visa kärlek. I ärlighetens namn, jag tror att man kommer ganska så långt med sunt förnuft och kommunikation.



Kommentarer:

1 Annika:

Mycket bra skrivet! Härligt med reflektion och insikt!



Kram från Arvids änglamamma

2 martina:

hej, allt bra? :)

3 Katarina:

Det är verkligen en fin blogg du har. Välskriven och gripande!

Det jobbigaste i livet är ibland att ta vara på nuet. För ibland är allt bara skit.. Ibland är det så bra. Det är lätt att förföras och glömma bort hur skört allt är. Också väldigt svårt att bara leva nu och ta tillvara på alla fina ögonblick.



Stor kram.

4 martina:

sv; förutom tröttheten så är det toppen ;)

Kommentera här: