Gravidinlägg

Så tokigt fort det går nu, drygt 10 veckor kvar, kan knappt fatta att det är sant faktiskt.
På torsdag är det dags för ett besök på mvc igen, min kära lillasyster ska följa med mig eftersom Daniel jobbar.
 
Jag gillar inte att gå dit själv.. Barnmorskan är hur gullig som helst, hade henne med Melvin också, men just att gå dit själv känns så skrämmande. Jag är inte mig själv alls innan jag varit där, är lättirriterad och orolig, även om jag känner bebisen.. Jag var där själv för 2 gånger sedan, mitt hjärta slog hårt och fort, just då tyckte jag inte att jag känt bebisen på ett tag, blir lätt så när man känner efter och stressar upp sig.. Jag kände mig så sårbar där på britsen när barnmorskan klämde på magen, just då kände jag rörelser (tack ock lov) för det som skedde precis efter hade nog fått mitt egna hjärta att sluta slå annars. När hon skulle lyssna efter hjärtljuden hittade hon dem inte, hon frågade mig om jag verkligen känt rörelser "Ja" svarade jag med stundens allvar hängandes i luften, "Då är du inte orolig nu då" frågade hon.. Och precis när jag säger "nej" börjar jag visst bli orolig. Sekundrarna har flutit på låångsamt vid detta laget. Kort där efter hörs bebisens hjärtljud i dopplern. En lättnads suck drar genom rummet.
 
Först efteråt fattar jag vad jag nyss gått igenom, hjärtat fanns där denna gången, men fy så likt det var den gången då Melvins hjärtljud aldrig hittades.. Vill aldrig mer uppleva det. Även om de övriga personerna i rummet inte kan göra något så känns det ändå tryggt att inte vara helt själv.
 
 

Kommentarer:

1 Nanna:

Hej hopp, hoppas allt är bra hos dej ! :)

Kommentera här: