v 38

Vi är som sagt i v 38 nu, samma vecka som Melvin dog i min mage. Det känns overkligt och ledsamt men inte lika skrämmande som det gjorde när Wilmer låg i magen. Då var v 38 "skräck veckan", en vecka som jag absolut inte ville komma till än mindre passera. Jag var fast besluten om att vilja bli igångsatt före vecka 38 med honom. Ändå kom och passerades v 38 och ytterligare 2 veckor. Ja, jag lät mig själv gå fullt ut, något jag fått beröm för efteråt. I själva veket var jag så rädd inför förlosningen att jag inte vågade annat.. Förlossningen kändes på något vis mer skrämmande än vad det gjorde att ha honom i magen. Knepigt egentligen.Förlossningen med Melvin gick ju över förväntan, han skrek inte när han kom ut men den förlossningen är ändå ett finare minne än den med Wilmer då allt bara var kaos.
 
Denna gången hoppas jag på en lugnare förlossning, mer lik den med Melvin, dock med ett efterföljande skrik.
Och ja, jag ska även denna gång löpa linan ut eller tills kroppen tycker att det är dags, dock inte en dag längre än BF vilket infaller om ca 2 veckor..Men jag hoppas att förlossningen kommer igång av sig själv innan dess.

Kommentera här: