Att omge sig med människor man tycker om

Förra onsdagen hade jag en sån där underbar dag som man vill plocka ner och stoppa i en burk för att kunna plocka fram för dagar som inte är lika roliga. Jag träffade människor som betyder otroligt mycket för mig och som jag verkligen tycker om av hela mitt hjärta. Det är så värdefullt att ha sådana människor i sitt liv. 
 
Jag var med min syster till mvc, åh, snart blir jag moster! det var så häftigt att få uppleva detta fantastiska, höra hjärtat slå. Jag träffade även min fantastiska barnmorska, som jag tycker så mycket om. Jag fick även träffa hon som förlöste mig med Melvin. Tuffa minnen som dök upp men ändå en enorm tacksamhet gentemot henne. Är så glad att det var just hon som förlöste mig. 
Efter mvc gick vi mot stan för att träffa min allra bästa vän. Jag är så glad att hon åter finns i mitt liv. Vi har inte haft kontakt på 7 år men så tog jag mod till mig i våras och smsade. kommer aldrig ångra det.
 
Kort och gott en dag att minnas och le åt länge. Om någon av er läser detta så vill jag bara säga Tack ❤️ 

Stressad tillvaro

Efter Melvins död drabbades jag av utbrändhet som sedan ledde till förlossningsdepression efter att Wilmer fötts. Jag tycker själv att jag hittat mig själv mer och mer sedan Elsa föddes för 8 månader sedan. Men min tillvaro i olika situationer kan ställa till det rejält för mig. Just nu håller vi på att renovera köket, det är grejer överrallt, och det stressar mig nåt så grymt mycket. Jag kan inte göra nåt åt röran men måste ändå leva i den. Min inre stress yttrar sig i frustration och utbrott. Jag känner att jag går sönder innefrån och ut. Visste inte att jag skulle reagera såhär, och nu vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det.. Stopp, stanna, andas känns inte som att det funkar just nu. Jag får panik. Jag ser liksom ingen ände på renoveringen.
Och så lortigt det är! Byggdamm och sågspån, färgspill, virke och verktyg överrallt.. Sjukt frustrerande! Och uppepå allt finns 2 barn som vill ha fokus, mat och sällskap. 
 
Ibland önskar jag att man kunde förutse in i minsta detalj. Samtidigt vill jag detta så himla mycket, få fint, få i ordning. Men framförallt forma vårt boende efter oss. Innerst inne vet jag ju att det kommer vara värt det när det är klart. När ångesten över kaoset har lagt sig.. 

Återfall

Kan man kalla det så? Googlade på något som rörde mig för några dagar sedan och en länk till denna bloggen ploppade upp som förslag. Klickade mig in och kände omedelbar saknad. Men hur ska jag få tiden att räcka till att blogga? Jag vill. Och jag ska. Jag lovar. 
 
Sedan sist.. Wilmer fyllde 3 i augusti. En solig dag som slutade i regn. Vi kunde fika i trädgården iaf :) Elsa är 8 månader redan.. Tänker ofta på att tiden går alldeles för fort.. Barnen fick en kusin förra veckan och ytterligare en kommer att komma innan året är slut. Spännande eftersom jag kommer bli moster för första gången :)) 
 
må gott tills nästa gång :)