-;-

Det känns äntligen som att cirkeln är sluten nu när Wilmer kommit till oss. Jag kan inte med ord förklara hur tacksam jag är över att få ha honom hos mig, något jag värdesätter varje sekund. Jag är smärtsamt medveten om hur skört livet är och njuter i fulla drag av det jag får uppleva nu, jag fick ju aldrig den här tiden med Melvin. Jag kommer aldrig någonsin få det. Och den tanken har slagit mig mer nu än tidigare, kanske för att jag nu är mer medveten om vad jag missat och kommer att missa iom att jag får se Wilmers alla framsteg. Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag är nu, Wilmer är solen i mitt liv, solen som hjälper till att läka såret efter det jag har förlorat. Att få vakna upp till en ny dag med Wilmer är värt mer än guld.